shit the same - ebba & bella

Mina läppar är förseglade medans mina tankar skriker högt innuti i mitt huvud. 1,2,3,1000 tankar på samma gång som bara undar, bankar och påverkar. Ena stunden bra och andra stunden dåliga. What the fuck am I going to do!  

Det enkla innan man ska göra ett telefonsamtal är att ta upp telefon och slå in nummret,det svåra är att trycka på 'gröna lur-knappen' och sedan kommma på vad man ska säga! Sitter här nu och skäms över att jag inte ens vågar ringa min egna *. Rädd för din arrogans och dina ord som säger att jag har gjort fel! Vill träffa dig och bara få ge dig en kram, saknar dig så! Jag fattar inte ens hur långt det har gått i det här nu. Händer det något i ditt liv så får jag höra det från en massa andra människor! Kan inte du ringa mig bara! Jag skäms så mycket för att det har blivit som det blivit, jag är rädd och ledsen över att jag inte känner din trygghet bakom min rygg, faller jag så vet jag inte om du tar emot mig. Gör du det?

man orkar inte se sig om, man bara går rätt fram. ramlar i en snöhög men man reser sig inte upp utan ligger kvar med brännande tårar på kinden. det gör så ont att en kniv i bröstet hade varit skönare än känslan av att se dig med någon annan. jag känner din lukt, ser ditt ansikte framför mig. vill ta en sax och klippa sönder bilden! känner mig hjälplös, generad, arg och ledsen! allt är förstört!

Jag brukar inte tycka att kärleks filmer är särkilt intressanta, jag har aldrig för mig själv dragit ett leende för att huvudkaraktärena får varandra i slutet. Men ikväll! vad var det som hände ikväll som fick mig att se klart den där filmen om två presoner som betämmer sig för att fly bort från verkligheten och bara tänka på sig själva, vad var det som fick mig att le när dom kysstes innan eftertextnerna kom rullande upp på min tv?
kan det ha varit tack vare dina sms som jag tidigare legat spänt och väntat på, eller var det den fina låten som spelades i mitt huvud om och om igen eller var det bara tanken av dig som fick mig att känna ett svagt pirr i min kropp. vad det än berodde på så kändes det bra, riktigt bra!

Allt känns så jobbigt just nu! Den här veckan har varit som pest och pina, har bara gått och klagat hela tiden.
Ebba är borta, jouren är tråkig, familjen känns bara irriterande, beslutsågest,längtan, plugga, städa rummet, ALLT helt enkelt!
känner mig helt mongo!! Så trött och less på allt!
vad är det som händer med mig? längtar tills den här veckan är slut så att jag får ta nya tag.

funderar på att ut och gå en sväng, rensa huvudet lite men först måste jag plocka reda på den jävla oredan som jag själv ställt till med, mitt rum ser ut som tredje världskriget!

Är man tråkig om man inte gör någor varje helg, utan man väljer istället att sitta hemma och bara ta det lungt?
Är det nå fel att inte gå på fest?
Känner mig så otroligt ensam om att inte vara ute varje helg, är det bara jag eller! känner mig som värsta tönten.
 egentligen så har jag ju möjlighet att ta mig ut men jag kommer på att en massa skit som att jag inte vet vad jag ska ha på mig eller nåt liknade, SEN så skyller ja på mamma ibland: nä jag får inte för mamma, fast jag får. jag tar mamma som en ursäkt att det är okej att sitta hemma en fredag!!
jag blir galen, jag vill vill vill men varför jag det inte då? näää det vette fan!!!!

Jag menar varför ska man behöva sitta och må dåligt eller vara nervös inför saker som man inte ens vill göra?
Då är det väll lika bra att tacka nej och hitta på något som är roligt istället.

Höstlovet har varit det slappaste lovet hittils, har bara suttit och såsat, VARFÖR HAR JAG GJORT DET??? :O
Jag ville ju hitta på saker det här lovet, klart jag har ju gjort lite små saker som att vara med familjen eller nån kompis men det känns som att jag är instängd i mitt eget hus! Måste ut och få lite luft for fuck sake, jag ruttnar ju bort om jar sitter en minut längre och inte gör någonting.
I cant wait till Lördagen, hockey med laget i sköna Gävle kan det bli bättre efter att ha suttit inne en hel vecka! :D

 

När vi bestämde oss för att ha en blogg så var det så mycket som man ville skriva om, varenda sak som hände ville man dela med sig... Men nu kommer man inte på någonting!
Man tänker: Ja det kan vi lägga upp på bloggen, men efter ett tag så verkar det inte så intressant att skriva om längre.
Man vill ju skriva om saker som folk vill läsa om eller hur?? ssssååååå nu, vad vill ni läsa för om när ni går in på en blogg??